Tankar om hur det varit

Jag har på senare tid börjat läsa och följa ganska många olika IVF bloggar. När jag verkligen hade behövt läsa dessa gjorde jag det inte. Jag vet inte varför. De är ganska så lätta att hitta på google så det kan inte ha varit för att jag inte hittade dom.

Funderar lite om det kan vara så att jag nu för första gången kan relatera till bloggarna och verkligen sätta mig in i deras situation? Det borde ju vara så att jag tidigare, innan jag blev gravid, borde ha lusläst dessa bloggar för att verkligen känna att jag inte var ensam med mina tankar och i min situation.

Det kan ju vara så att jag nu verkligen har fått distans till det och nu verkligen förstår hur pass jobbigt det har varit. Under tiden vi försökte få barn, som ändå är över 2,5 år, levde jag i en berg-och-dalbane värld. Förväntningar, hopp, förtvivlan, sorg, ångest... Alla känslor speglade ju verkligen min mens cycle. Innan den kom och under ägglossning = Förhoppningar. Mensvärk = förtvivlan. Mens = sorg. "Mellan period" = otröstlig och ångest.
Jag tänker att jag var så mitt uppe i allt detta att jag inte riktigt kunde relatera mina känslor till någon annan?

Nu, kommer helt plötsligt det dåliga samvetet in! Ex fick min bästa vän barn för snart 2 år sedan. Jag har träffat hennes dotter fyra/fem gånger på 2 år! Och jag tror att vi bara sågs kanske 3 gånger under tiden hon var gravid. Visst vi bor inte i samma stad, men jag var verkligen inte där för henne! Det kan jag må dåligt av idag men samtidigt vet jag att jag inte hade kraften att vara där heller. Hon + andra som jag nästan vänt ryggen till, kan de verkligen förstå vad jag varit med om och varför jag gjorde som jag gjorde eller kommer de alltid att tycka att jag var ego (?), självupptagen (?) och ointresserad? De vet ju inte hur ont det gör att köpa presenter till nyfödda och det enda man vill är att köpa till sitt eget barn....