Starten

Jag kommer fortfarande ihåg när vi bestämde oss för att börja försöka. Precis innan semestern 2007. Med andra ord 2 år och 7 månader sedan. Rent generellt skulle vi ha haft en 2 åring vid det här laget.. eller så får man ju inte tänka men det gör man ju så klart. Jag tror att jag har varit med om 7-8 nya barn som har fötts under denna tid. Vissa som inte känns alls medan andra som har varit mycket jobbiga. Då man förväntas enbart vara glad för de som ska få, vilket man så klart alltid är! Det är ju ingen kvot som blir uppfylld men vissa gånger har det varit svårt att ens känna glädje mot de som ska få barn. Framför allt om den andra meningen efter avslöjandet är ”ja, det gick så himla fort, vet inte ens om vi är redo för detta än”.

Nackdelarna när jag slutade med P-Piller efter över 10 års användning var finnarna! Jag fick den hud som jag aldrig fick när jag var tonåring som 27 åring istället! Stor nackdel när man knappt haft en finne tidigare. En annan stor nackdel var värken, jag hade knappt känningar tidigare och nu känner jag varje litet steg av cykeln och det gör ont! Fördelarna var väl främst att lusten kom tillbaka och inte så lite heller!

Ja, vi kämpade på med ägglossningsstickor som enda hjälpmedel i 1,5 år. Sökte hjälp första gången i oktober 2008. Gjorde alla undersökningar som fanns och lämnade en massa prover, utan resultat! Eller resultatet var väl skönt på ett sätt i och med att det inte var något fel på oss, men i detta sammanhanget känns det jobbigt. Det enda konkreta svaret vi fick var att min ämnesomsättning var lite för låg, så jag började direkt och käkade Levaxin, och värdena gick upp igen. Oftast när man har låg ämnesomsättning är man något överviktig och även övervikt kan ju vara en orsak till barnlöshet. Nu är det inte så i mitt fall. Jag är 167 cm lång och väger mellan 55-58 kg. Vi har försökt att få ett svar på vad FELET kan vara, men det verkar inte finnas något.

Många tänker kanske att det borde vara skönt att man inte har hittat något fel, men det är faktiskt lite tvärt om. Fanns det ett fel som man kunde ”ta på” visste man ju även vad man skulle åtgärda. ”Ni kommer inte att bli gravid vanlig väg, ni måste göra så här...”, i vårt fall vet de ju inte om något alls kommer att fundera eftersom det teoretiskt inte borde vara några problem att bli gravid vanlig väg heller.

Innan detta försök som vi börjar idag som är ett IVF försök har vi provat med tre inseminationer.
Första försöket gjorde vi i april, då trodde vi inte att det skulle vara så jobbigt och jag gick dit själv medan J var på jobbet! Det kändes väl inte direkt så bra. Det var så sterilt och eftersom J inte ens var med kändes det inte bra någonstans alls, varken för mig under tiden eller Js dåliga samvete när han fick veta hur det var. Försök numer två var hellre inte så optimalt. Vi hade försökt lite själv innan och ”gjort slut på materialet” som behövdes! Så det var lite surt, vi behövde inte ens betala fullt pris för det försöket.

Försök nummer tre tror jag att jag berättar om någon annan gång, eftersom det även var starten på min stora svacka som inträffade för två månader sedan. Tar det en annan gång!