Dag -1: 2009-11-26, torsdag

Ja, då var det igång då! På något konstigt sätt, som samtidigt är mycket skönt, är jag inte totalt nerstämd och ledsen när den kommer. Känns bra att för en gångs skull verkligen göra något och att verkligen sitta och vänta på att mensen ska komma! Trodde jag aldrig att jag skulle tänka så här 2 månader efter ”the big mealt down”. (Kanske berättar mer om min stora depression som jag hade för ett tag sedan) Vaknade i natt av att jag hade en fruktansvärd värk, trodde faktiskt att jag skulle gå av på mitten. Sist jag hade så ont, var förra sommaren, dagen innan resan till Grekland, då hormonägget (eller vad det nu heter) sprack! Det var verkligen inte skönt någonstans och värken ville inte släppa alls, lite liknande mensvärken som jag har just nu faktiskt. Fattar inte varför det måste göra så otroligt ont. Precis som man skulle göra, ringde jag till kliniken och är nu ”Officiellt” inlagd i deras kalender, så nu är det ett helt gäng som vet exakt hur min cykel går och vi får hoppas att detta team kan utfärda något! Jag ska alltså börja med sprutorna imorgon, eftersom mensen kom en torsdag (hur nu kroppen kan avgöra vilken veckodag det är) ska man börja på den andra blödardagen. Därför heter denna dagen även -1, eftersom det rent formellt börjar först imorgon! Jag glömde bort att fråga och säga till om vilket paket vi valt. Om vi ska göra detta 1 gång eller köpa ett paket på tre gånger. Jag hoppas att de nu inte har registrerat något annat som vi inte har valt, och som är ”oåterkalligt”, men det tror jag inte. Var till apoteket igår och köpte med mig ett mindre lager hem. Kostade inte så mycket, gick på 450 kr allt som allt. Jag tror att det verkliga priset egentligen låg på 8500 kr! Jag blev livrädd för ett litet tag trodde jag verkligen att jag skulle behöva betala nästan 10 000 kr på medicin. Men som tur var täcktes ju medicinen av högkostnadskortet så nu behöver jag inte betala mer för medicin som jag hämtar ut innan april! Kanske dags att bli sjuk då så jag kan utnyttja det till fullo.

Vad har jag då för förväntningar så här innan allt startar igång? Ja, det finns väl egentligen bara en önskan till allt detta, annars skulle vi inte gå igenom det. Jag brottas fortfarande av tankarna på att det kanske inte är meningen att vi två ska ha ett barn... Det gör så ont att tänka så och jag vet att det bara är jag själv som gör det. Har i allafall inte hört det från någon så där ”in my face” men det kan ju vara något som alla eller några går runt och tänker! Jag vet inte själv hur jag skulle reagera om jag inte varit i denna situation själv. Det är väl aldrig rätt att försöka sätta sig in i en annans situation, det är egentligen inte ens värt att skriva om det för alla vet om hur svårt det är att verkligen göra det. Jag blir mest ledsen när jag tänker på det. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig/oss och jag vill framför allt inte att folk ska sitta och pussa sina barn och tänka ”gud så hemskt det är för dom som inte kan få egna barn... Ja, men det är nog ödet ändå!” Så tror jag själv att alla går runt och tänker, samtidigt som det pussar på sitt eget barn. Men men, nu nog om självplågeri. I allafall för ett tag, tycker att det borde räcka med den mensvärk som jag har och som vägrar försvinna. Ikväll skulle vi ha gått på pjäsen ”pengarna eller livet” som J fått biljetter till av jobbet, men det blir nog att vi röjer i lägenheten istället. Ska ha besök i helgen. Skulle helst druckit en flaska rödvin, men nu är det slut med alkohol! Trots att jag inte är gravid tänker jag avstå från alkohol f.r.o.m nu när mensen har kommit. Men det ska nog gå bra! Är inte rädd för det alls! Just nu sitter jag och käkar godis för fullt!

Ja, har inte så mycket mer att skriva om idag eftersom inget har hänt ännu, men som sagt imorgon är det som gäller. Man ska helst ta sprutorna så kontinuerligt som möjligt.. Undra vad som är bäst? Kanske runt 7 tiden. Då är jag nästan alltid hemma, fast kanske inte imorgon om jag ska träffa L och käka middag...